Dofterna

När jag hade flyttat tillbaka hit efter mina år i Skåne gick jag på lite kortare promenader i början. Jag har bott i närheten förut men kände inte till det så bra just här. Ändå kändes det direkt som att jag var mer hemma än jag någonsin varit förut. Jag mindes dofterna nere vid sjön och vet att jag för första gången ställde mig frågan om alla insjöar, förutom Vänern och Vättern, doftar sådär. Dofter som man kanske måste vara uppvuxen med för att uppskatta, men som jag hungrigt sög i mig genom varje por av min kropp och själ i en berusad lycka. I Skåne brukade jag säga att jag fick doftabstinens ibland och ordnade med doftande bad, doftljus och eteriska oljor och rökelse i en enda stor kompott. Inte förstod jag att det var dofterna från naturen här omkring som jag saknade.

Dessutom gick jag i ett halvårs tid omkring med ståpäls på kroppen. Inte bara armarna utan faktiskt även på benen bara av den enkla anledningen att jag var så lycklig över den vackra naturen. Det blev ganska smärtsamt ibland när tuppskinnet skavde mot byxorna när jag gick så när det väl lugnade ner sig var jag egentligen ganska nöjd.

Den där känslan kom tillbaka till mig ikväll på den sista promenaden. Då var luften fylld av dofter efter regnet, försommarvarma, mjuka och vänliga dofter. Den knastrande känslan var borta och till och med färgerna kändes intensivare. Jag bor på precis rätt ställe där det är så vackert att jag blir avundsjuk på mig själv.

Det enda jag önskar är att jag kunde fånga det med min kamera. Fånga ljuden, luften, känslan av de varmare stråken av luft mot huden och de små pustarna av söt blomdoft som virvlar förbi och porlandet från någon av alla bäckar som jag passerar. Det är ju förstås omöjligt, men något litet kanske går att ana sig till genom mina bilder. Hoppas jag i alla fall.

Körsbärsträden har slagit ut och här är det som i Körsbärsdalen i Bröderna Lejonhjärta. Grannarna har flera stora körsbärsträd på sin tomt och varje år fylls luften av skyar av vita blomblad. Det är som att vara i en saga där också!

Helt beroende på från vilket håll man tittar faller ljuset annorlunda och ger nya nyanser åt samma träds blommor. Jag ser förmodligen knasig ut när jag rantar runt och bara tittar och tittar och tittar, men det är omöjligt att låta bli…

Samma träd, samma dag och tidpunkt men ändå en oändlig variation av färger och ljus.

Just nu letar sig stråk av blomdoft in genom mina öppna fönster. Koltrasten har slutat sjunga för natten och det är för mörkt för att se om älgarna betar på ängen utanför ikväll igen. Det är dags att gå och lägga sig.

Advertisements

2 thoughts on “Dofterna

  1. Hi Evelina.
    no comments… excellent description…
    There are things that are tried to be described, but the language disfigures them, because it is not objective, you just have to live it, but within the limitations of a language, if you know how to use it correctly, it helps in some way to transport yourself…
    and you have achieved it very well…
    Greetings, fernando.

    Like

    1. Well, you left me speechless right now. Thank you very much for your kind words. Writing is like painting with words for me and it’s even greater if some of the feelings I try to describe is able to reach through a translation to another language. Lovely!

      Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s